Shatter me

För att jag har tänkt börja blogga mer om böcker. 
 
 
Shatter Me - Tahereh Mafi 

“Killing time isn't as difficult as it sounds. I can shoot a hundred numbers through the chest and watch them bleed decimal points in the palm of my hand. I can rip the numbers off a clock and watch the hour hand tick tick tick its final tock just before I fall asleep. I can suffocate seconds just by holding my breath. I've been murdering minutes for hours and no one seems to mind.”

Juliette har en gåva sjukdom. Hon lever instängd på ett mentalsjukhus efter händelsen som stämplade henne som en mördare, trots att hon bara ville hjälpa. En dag får hon sällskap i sin cell, en pojke från hennes barndom. Snart förändras hela hennes värld, för plötsligt har hon ett syfte. Plötsligt finns det någon som vill använda henne, använda henne som ett vapen. För hennes beröring dödar. 
 
Jag gillade den här boken. Mycket. Så mycket att jag läste ut den på två dagar. Handligen var lite fånig, ganska mycket det-här-har-jag-sett-förr och karaktärerna var väldigt typiska. Men Mafis sätt att skriva? Tappade. Andan. “One word, two lips, three four five fingers form a fist. One corner, two parents, three four five reasons to hide. One child, two eyes, three four seventeen years of fear. A broken broomstick, a pair of wile faces, angry whispers, locks on my door.”
  
 

Nyare inlägg
RSS 2.0