Aristotle and Dante discover the secrets of the universe

Det var ett tag sedan jag bloggade. Men denna bok är för bra för att inte få ett inlägg tillägnat sig. 
 
“The whole world seemed to be quiet and calm and I wanted to be the world and feel like that” 
    Kort och gott kan man säga att denna bok handlar om att växa upp. Den handlar om att, ensam och med någon man älskar, ta reda på alla universums hemligheter. Om att inse att ingen är perfekt, att det är okej att känna som man gör, att detta liv är magiskt och fullt av hemligheter som bara väntar på att bli upptäckta.
   Detta är enkelt den bästa bok jag läst i år. Detta är enkelt den bästa coming of age bok jag någonsin läst. För den var så naken och djup och rolig och sann och jag kände igen mig i huvudpersonen Aristotele så himla mycket, trots att han var en kille och grubblade mycket om hur han som kille skulle hitta sin plats i denna värld. Det var så mycket som han insåg om sig själv och andra som fick mig att tänka "Men shit, sådär tänker ju jag också," jag kände igen mig i honom, i hans tankar, i hans frågor, i hans funderingar och främst i hans frustration. 
   Boken var så vacker och så ärlig att jag ständigt fick rysningar. Läste om vissa sidor och stycken och meningar och bara förundrades över denna underbara bok. 
   "Do you think it will always be this way?" 
   "What?" 
   "I mean, when do we start feeling like the world belongs to us?" 
   I wanted to tell him that the world would never belong to us. "I don't know," I said. "Tomorrow." 

Real women

Real women do not have curves. Real women do not look like just one thing.

 

Real women have curves, and not. They are tall, and not. They are brown-skinned, and olive-skinned, and not. They have small breasts, and big ones, and no breasts whatsoever.

 

Real women start their lives as baby girls. And as baby boys. And as babies of indeterminate biological sex whose bodies terrify their doctors and families into making all kinds of very sudden decisions.

 

Real women have big hands and small hands and long elegant fingers and short stubby fingers and manicures and broken nails with dirt under them.

 

Real women have armpit hair and leg hair and pubic hair and facial hair and chest hair and sexy moustaches and full, luxuriant beards. Real women have none of these things, spontaneously or as the result of intentional change. Real women are bald as eggs, by chance and by choice and by chemo. Real women have hair so long they can sit on it. Real women wear wigs and weaves and extensions and kufi and do-rags and hairnets and hijab and headscarves and hats and yarmulkes and textured rubber swim caps with the plastic flowers on the sides.

 

Real women wear high heels and skirts. Or not.

 

Real women are feminine and smell good and they are masculine and smell good and they are androgynous and smell good, except when they don’t smell so good, but that can be changed if desired because real women change stuff when they want to.

 

Real women have ovaries. Unless they don’t, and sometimes they don’t because they were born that way and sometimes they don’t because they had to have their ovaries removed. Real women have uteruses, unless they don’t, see above. Real women have vaginas and clitorises and XX sex chromosomes and high estrogen levels, they ovulate and menstruate and can get pregnant and have babies. Except sometimes not, for a rather spectacular array of reasons both spontaneous and induced.

 

Real women are fat. And thin. And both, and neither, and otherwise. Doesn’t make them any less real.

 

There is a phrase I wish I could engrave upon the hearts of every single person, everywhere in the world, and it is this sentence which comes from the genius lips of the grand and eloquent Mr. Glenn Marla: There is no wrong way to have a body.

 

I’m going to say it again because it’s important: There is no wrong way to have a body.

 

And if your moral compass points in any way, shape, or form to equality, you need to get this through your thick skull and stop with the “real women are like such-and-so” crap.

 

You are not the authority on what “real” human beings are, and who qualifies as “real” and on what basis. All human beings are real.

 

Yes, I know you’re tired of feeling disenfranchised. It is a tiresome and loathsome thing to be and to feel. But the tit-for-tat disenfranchisement of others is not going to solve that problem. Solidarity has to start somewhere and it might as well be with you and me.”

 

— Hanne Blank

 

 

hittade denna här och tappade typ andan för det stämmer så bra och var så fint och vackert och breathtaking. 


Lördag

Det var ett tag sedan jag senast skrev något. Kan vara för att jag har haft väldigt fullt upp. För att kort samanfatta veckan som gått: 
   Ledig dag på tisdagen, såg film med vänner och åt semla med mamma. Onsdagen var stressig men fin, fick akupunktur som för övrigt är något av det läskigaste jag vet för närvarande och pysslade sedan med mina söta miniorer. Torsdagen agerade jag härskare över världen då jag i trädde rollen som Ban Ki-moon i årets FN-rollspel. Åh, så roligt det var, om än väldigt drygt på slutet. Fredagen började på samma sätt och avslutades sedan på Simons stuga med några roliga vänner. Kände mig som en pensionär då vi såg På Spåret och spelade Trivial Pursuit, vägde dock upp detta med ett antal udda samtalsämnen senare under kvällen. Riktigt fin kväll! 
   Under morgonen har jag skrattat så magen värker åt mina vänner som utmanat varandra i Mario Kart. Nu försöker jag bota min sömbristshuvudvärk med kaffe och ska sedan göra bort lite skolarbete. Vi får se vad kvällen bjuder på, måste även tillägga att jag älskar detta väder av hela mitt hjärta. 
 
väldigt nöjd över resultatet till höger kan jag lätt säga. 
 
 
 
 

RSS 2.0
Ladda ner en egen design gratis | Bonusar inom casino, poker och bingo